Pensionsnack på jobbet

På mitt jobb är företagskulturen ganska kall och opersonlig. Trist och tråkigt kan tyckas men jag har lärt mig tycka om det. Jag kommer dit, det är mycket att göra, jag jobbar på, bemöter och bemöts korrekt och vänligt. Man pratar inte så mycket om privata saker utan fokuserar på jobbet.

Fördelen är att vi i stort sett är befriade från personliga konflikter, trakasserier, mobbing etc. Konflikter finns det såklart men det är mer av företagspolitik och jobbrelaterat. Jag tror det hela beror på att vi har en mängd olika nationaliteter som jobbar där och att alla har kvalificerade jobb. En dag gick jag utanför min egna ram och började prata pension med ett par kollegor. Säkert förvånande för samtliga läsare att ni tycker att detta är annorlunda men på vårt jobb pratar man absolut inte om privatekonomi, huslån, lön etc. Eventuellt kan nån slänga ur sig en kommentar om ränteläget.

Jag satt och käkade lunch med 2 kvinnliga kollegor och nån slängde ur sig "åååhh, nu måste jag bara ta tag i det här med pensionen, jag har ingen aaaaaning om hur det fungerar och vilka val jag gjort.". Den andra kvinnan suckade instämmande. Då tände jag till full av entusiasm av min nyvunna kunskaper: "Men det är lätt, jag ska förklara." Så började lugnt och fint förklara, allmänpension (inkomstpension+ppm), tjänstepension (i vårt fall ITP,ITPK + separat företagspension), privat pensionsparande om man nu har ett sånt och fördelar nackdelar med det.

Efteråt fick jag mail av båda 2 med massa superlativer och det kändes kul. Man kanske ska snickra ihop ett pedagogiskt material och dela med sig till flera. En sak har jag lärt mig genom åren, man lär ut saker bättre när man precis lärt sig något själv. Sen börjar saker bli självklart och det är svårt att veta vad andra inte tycker är lätt eller självklart.